fanvadniceanna

I somras gjorde jag en sorglig upptäckt. Eller Micke gjorde den åt mig. Ungefär så här:

M: Först när man träffar dig så tror man att du är en sån ordentlig och ordnad tjej.
A: ...
M: Men sen när man lär känna dig upptäcker man att du är förvirrad. Utan din kalender skulle du vara helt lost.
A säger: Hahah! Men tänker: Tss, ofta.

Men han har rätt. Det är jag i ett nötskal. Jag är alltid i tid, glömmer inte födelsedagar eller viktiga tider, minns konstiga detaljerade händelser som ingen annan minns. Men. Utan min kalender är jag ingenting. Och även om jag egentligen vet saker, t ex vilken tid jag ska jobba, måste jag dubbelkolla någonstans där jag har det nedskrivet.
Kan jag inte dubbelkolla det ifrågasätter jag genast mitt minne. Skulle jag verkligen jobba stängning? Tänk om jag kommer ihåg helt tvärtom, vad jobbigt det skulle vara? Det var kanske öppning jag skulle jobba trots allt?
Jag kan alltså lura mig själv till att tro tvärtom, fast min första tanke (utan undantag) alltid är rätt.
Smart Anna.

Sedan är jag en list-människa. Har listor överallt, om allt. Viktigt som oviktigt. Alltid fullt med anteckningar på mobilen, minst tio utkast om saker som inte får glömmas bort och listor i papperform i alla jackfickor.

Listan ovan är ganska patetisk. Det är kul att läsa. Punkten "smsa Olli" är till exempel fejk. När jag skrev listan hade jag redan gjort det, men jag skrev upp det ändå, för att kunna kryssa av det.

Någon som vet hur man botar list-missbruk?