fanvadniceanna

Leanna är nu tillbaka i Usa. Lägenheten är så himla tom utan henne. Men vi hade en helt fantastisk sista kväll med henne (och hennes mamma Nanette som varit här under hennes sista vecka!).



Nanette tog ut Leanna, Julia, Charles, David och mig och bjöd oss på restaurang för att "you've all been so kind to me and my daughter". En extremt fin gest, som var lite svår att acceptera (ni vet, svensk som man är). Men åh, vad mysigt det var.



Vi åt på en liten resautrang i Vielle Ville. Det blev stenugnsbakad pizza, rött och vitt vin, sen delade vi på lite tiramisu och pannacotta till dessert. Det var verkligen helt fantastisk kväll, massa, massa skratt, och som David uttryckte sig "it feels like we're a family". Sen blev det lite glansigt i mina ögon när Leanna gav oss alla varsin liten kärleksförklaring, och när jag utrbringade en skål för henne och Nanette. Det har varit ett otroligt privilegie att lära känna dessa människor, och under hela middagen satt jag bara och njöt.



Efter att notan var betald, kom servitören in med en flaska Limoncello. Så då satt vi kvar ännu längre och pratade och drack upp innehållet. Åh, det var bara..fint.
En rosförsäljare smet sedan in på restaurangen och försökte sälja på oss rosor. David köpte en till Nanette som tack, och hon blev så fantastiskt glad, och det var en för jävla gullig stund helt enkelt.



Sen drog vi vidare till Leanna's stammisställe Checkpoint. Jag och David försökte genomföra en Johnny Cash-duett på vägen dit, det gick sådär för vi hade lite olika uppfattningar om hur texten gick, haha. Så plockade vi upp Simon på vägen och anlände till Checkpoint. Väl där fick vi rabatt på drinkarna (jag skämdes ytterligare lite), och lite senare även gratis drinkar specialgjorda för Leanna "they wont kill you, but they will help you go to slep later".
Vid det här laget var jag tillräckligt rund under fötterna för att inte känna skam över fria drinkar längre.
Frankie spelade en låt till Leanna och jag och Julia dansade med henne för sista gången.

Nanette gick ner och dansade med David och Charles, alltså, utan tvekan världens coolaste morsa! Sen följde David Nanette hem, och vi fortsatte vidare. När vi alla möttes upp igen, hade vi inte lust av vara på stökiga klubbar längre, så vi gick i samlad tropp hem till oss.

Kl 7 på morgonen dagen efter gick Julia och jag upp och hjälpte Leanna och Nanette till tågstationen, där de skulle ta bussen till flyget. Det blev lite jobbigt, men jag tror att förnekelsen återigen underlättar. Man fattar liksom inte riktigt att hon skulle lämna oss. Jag har precis börjat inse att Faridah inte kommer tillbaka.



När bussen kommit för att plocka upp dem kände Julia och jag att vi inte riktigt var redo att gå hem och lägga oss. Så vi köpte lite frukost på Carrefour och gick sedan till Les Ponchettes (stenbänkarna med fanstastisk utsikt vid hamnen) och såg Nice vakna till liv.
Lite senare blev vi bortschasade därifrån (de skulle spola bänkarna) och vi gick och lade oss på stranden istället. Där låg vi sedan och solade, sov och lyssnade på musik resten av dagen. Det var jättevarmt och gött! Trots att vi låg där i mys/sovkläder.
Vi badade till och med fötterna när vi gick och plockade fina stenar, det var inte kallt efter ett tag! Massa som badade igår, 26e November (!) that's a first för mig iaf.



Det här var verkligen en kväll/natt/morgon som jag kommer att spara i hjärtat för resten av livet.

/Anna - så otroligt nöjd.