Anna på luffen.

Igår gjorde jag något som jag fortfarande inte vet var äventyrligt eller bara korkat. Jag slängde på mig ryggsäck och träningskläder och gick till en närliggande by, precis utanför Nice. Villefranche-sur-mer.
Vägen dit tog nästan två timmar, och då pinnade jag på ganska fort. Plus att det mestadels sluttade uppåt. Någon som kan gissa var träningsvärken sitter idag?
Vägen dit var det i alla fall värt det, gick med musik i lurarna och njöt av sol mot huden, men svala vindar (det är höst här också nu, det märks). Sen var ju oerhört vackert såklart.
Väl framme däckade jag på stranden, åt en macka och hade inte riktigt lust att gå hela vägen tillbaka igen.

Det gick bussar, men jag är ganska envis av mig när jag väl har bestämt något, så jag gick tillbaka också.
Det får jag som sagt betala för idag. Aj.


På vägen dit.


Fick lite lätt slaganfall när jag såg den här byggnaden. JAG VILL BO DÄR!


Sms-paus på vägen tillbaka. Och svensk radio i öronen. Jag går alltid och ler när jag lyssnar på Morgonpasset i P3, folk glodde lite extra tyckte jag. Jag kanske precis hade rymt från barnhemmet, vad vet dem egentligen?

Idag hade jag tänkt "gå in" mina nya högklackade. Mycket naiv tanke. Det blir flipflops idag. Och horisontellt läge på stranden.

/Anna - nu kom jag att tänka på Allan Edwall, som spelar Paradis-Oskar. Jag minns precis ögonblicket när mamma berättade att han hade dött, 1997. Då var jag sju bast. Har jag svårt för att hålla tråden? Min hjärna har en mycket avancerad associationsförmåga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0