Tillbaka
Jag tycker verkligen att det är fruktansvärt jobbigt att åka ifrån någon man tycker om. Tågresan till Kastrup var ganska påfrestande, men väl på plats på planet kändes allt okej.
Hjärtat tog faktiskt ett lyckoskutt när flyget seglade in över Nice' kust och jag fick se solen lysa över strandpromenaden. Fick vänta ett tag på väskan, och började sedan strosa ut från flygplatsen för att leta efter bussarna in till stan.
Men i ankomsthallen fick jag en liten chock. Där står Julia och Petra och hoppar och vinkar, och jag bara skriker och kastar mig i deras famnar. Blev så fruktansvärt glad och överraskad. Åh, det här känns bra. Det kommer bli sju bra veckor det här.
Just för tillfället har jag dock lite ångest. Om tio minuter ska jag promenera iväg till skolan och göra ett muntligt test, för att avgöra vilken klass jag hamnar i. Och ni vet att alla säger "du kan mycket mer än vad du tror"? Och man snarare tror att man kan lite mer än vad man gör? Ungefär så känns det. Men äh, jag får väl jobba mig uppåt.
À plus tard!!
/Anna
Hjärtat tog faktiskt ett lyckoskutt när flyget seglade in över Nice' kust och jag fick se solen lysa över strandpromenaden. Fick vänta ett tag på väskan, och började sedan strosa ut från flygplatsen för att leta efter bussarna in till stan.
Men i ankomsthallen fick jag en liten chock. Där står Julia och Petra och hoppar och vinkar, och jag bara skriker och kastar mig i deras famnar. Blev så fruktansvärt glad och överraskad. Åh, det här känns bra. Det kommer bli sju bra veckor det här.
Just för tillfället har jag dock lite ångest. Om tio minuter ska jag promenera iväg till skolan och göra ett muntligt test, för att avgöra vilken klass jag hamnar i. Och ni vet att alla säger "du kan mycket mer än vad du tror"? Och man snarare tror att man kan lite mer än vad man gör? Ungefär så känns det. Men äh, jag får väl jobba mig uppåt.
À plus tard!!
/Anna
Kommentarer
Trackback
